Fantomensdotter

En för alla som jag någon gång har älskat. En för alla som jag aldrig någonsin ska glömma. Långt ner i svartvitt för att strö såren med salt för att fylla mitt hjärta lite till. 
   Ni är som fåglar. Högt upp på himmelen och spatserande på marken. Ömsom livrädda, ömsom skrattandes. Över hela världen skrikandes, sjungandes och i mitt hjärta i alla vrår och alla minnen.
   Ni är som fåglar som flyger, lyfter på ett ögonblick, högt över träden på två. Ni är ingenting man kan hålla i, ni är ingenting man kan sätta i en bur. Ni är bara fria och har hela världen under era vingar. Och så flög ni in i mitt hjärta och stannade i min kropp och jag håller inte i någon av er, men jag älskar er. Kanske älskar jag er för att jag vet att ni när som helst kan lyfta, försvinna högt över marken och efter er lämnar ni bara era tysta vingslag som ett vinddrag i mitt hjärta. Kanske är det en rädsla jag älskar när jag älskar era livrädda själar?
   Ni är vackra och hemliga, och jag ska samla er vid mina fötter, men jag håller inte i någon av er. Ni är som fåglar, fria att flyga när ni vill. Jag älskar er.