Tisdag

Ja, jo, men visst trodde jag lite bättre än det där. Trodde inte jag skulle behöva tappa tron på mänskligheten redan i såhär unga dagar. Men nu förekom det sig att det tydligen var dags nu.
   Efter det spenderade jag resten av kvällen med att hänga på flashback och läsa sjuka historier som folk varit med om och skrattat så jag gråtit och käkat jordnötsringar. Och alla erfarna och avancerade vet att man inte äter jordnötsringar bara sådär, alla dagar i veckan speciellt på måndagar tisdagar mitt i natten, utan man gör det i samband med en annan otroligt viktig sak i jordnötsringarstriangelns ultimata smakupplevelse.
   Och det kanske bor en liten vägg i mig ändå, någonting som kopplar bort huvudet från kroppen.
   Just nu tror jag inte ens på morgondagen så jag känner inte att det är försent än. Men vissa saker är det försent för, och det är nog dags att även jag följer med när tiden flyttar på sig, från nu till framtid. Kanske ska jag också vara i framtiden, när den kommer?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0