Fantomensdotter

Jag vet inte riktigt vad du tror att du sysslar med. Men det funkar inte så här. Du får mig att känna mig patetisk och ynklig och gör mig samtidigt så arg så att jag vill gråta. Jag är för macho för att gråta över dig så jag gör det inte, men det känns som om att någon håller extra hårt om ens hjärta och kramar till lite, och då vill jag reflexmässigt gråta. Jag gör det inte.
   Jag vet inte riktigt vad det är du tror att du gör, och vad du tror att du kan göra. Men du kan inte göra så mot mig. Innan du ens har märkt det kommer jag att ha tagit två stora kliv tillbaka och se frågande på dig och säga: "Ursäka, vad var det du sa att du hette?".
   Dina stunder är för långa för mig. Jag har inte den tiden och jag har inte tid, ork, lust, vilja, hjärta, tårar eller tålamod att vänta. Och sen förväntar du dig att jag ska vara snäll och medgörlig. Nej. Det är jag inte, har aldrig någonsin varit och med tiden kommer det bara bli svårare. Sen får man be dig att be om ursäkt och det verkar som du tar det som en förolämpning - som om att du vore perfekt. Det är du inte.


okej jag gör det. jag gråter.
patetisk och ynklig.