Onsdag

Jag minns hur jag grät när vi avlivade min första, mest älskade kanin. Hur vi la en stor lealös klump i samma transportbur som han hade kommit dit med, när han var livs levande. Han hade kissat på golvet hos veterinären. Han måste varit livrädd - med all rätt. 
   Vi kom hem och jag tror det var min pappa som tillverkade ett kors i trä. Min mamma grävde en grop på sidan av huset mellan några stenar och jag låg inne på rummet och grät. Alla var med på begravningen utom jag som låg på mitt rum och grät; hur jag kan ångra det idag. Till nästa vår växte det massor med sånna där små påskliljor ni vet? Dom lyste som solen över hans grav och ibland går jag dit på våren för att se om jorden och himmelen fortfarande minns att det ligger en kanin där under stenarna.

Jag minns hur min stora starka hårda pappa ringde mig en dag. Pratade om cancer och döden och hur han hade gråten i halsen och kanske att han grät. Jag ville inte sitta på andra sidan telefonluren och gråta. Jag ville vara den superduper-starka dottern som kramade om sin pappa och sa att allt skulle bli bra.
   Det blev aldrig bra och ibland pratar vi om henne. Ser henne i andra hundar och jämför henne och skrattar åt hennes upptåg och personlighet. 
   Ibland tror jag att han drömmer om en ny, egen hund så som hon var. Kanske han inser att det bara fanns en enda av henne.

Inget av detta har varit patetisk. Det är inte patetiskt att gråta över att någon man älskar går bort. Dumt vore det om man inte grät. Min bror sa att han inte kunde gråta, kanske för att han inte riktigt förstod vad som hände i honom. Det var varken patetiskt eller dumt, det var bara ärligt och insiktsfullt.
   Och när du inser att din hund kanske inte lever lika länge som dig, och du gråter över det, känn dig inte patetisk. Känn dig mänsklig och var glad över att du har känslor som kan älska. Jag är precis här, hela tiden, och vet precis hur det känns. Jag kommer vara här, hela vägen om du vill. När du ber mig är jag här tjugofyra timmar om dygnet sju dagar i veckan. Bara du ber mig.

Kommentarer
Postat av: m

Du är så djävla bra Frida. JAG BEHÖVER DITT MOBILNUMMER!!!!!!!!!!!!

2009-03-26 @ 21:50:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0