Söndag


16.25
Så vände jag mig om och gick och vände mig inte om. Och så grät jag för att du åkte, för mitt bristande hjärta och för trettiofem mil isär. Aldrig förr har jag gråtit när någon har åkt för att kunna komma tillbaka igen. Aldrig förr förrän idag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0