Fantomensdotter

Bär inte samma självförakt längre. Har förstått efter tid med otroligt vackra människor omkring mig, att det går att älska mig också. Går myrsteg framåt, ibland två jättekliv bakåt. Rycker upp mig och bestämmer mig för att det ÄR kul att vara glad. Och försöker försöker försöker vara glad, även när jag är två kliv bak. Men i den stora helheten är jag massa myrsteg framåt, är glad, och jag vill inte att du ska tro att jag fortfarande är sådär ledsen. Det är inte sant, jag är inte ens i närheten så ledsen när jag går två jättekliv bakåt. Jag är glad, lycklig, vacker och bra. Jag hoppas att du vet det, och att du också är det.