Måndag

Några minuters egentid, filosofitid, uttryckstid, livstid, självtid och betänktetid.

De har spelat volleyboll på baksidan sedan jag kom hem. Jag smög snabbt in till sängen och en behövd ensamhet. Har så mycket att säga, att berätta, att skriva och skrika. Men ofta slutar det i blanka papper och tystnad. Är så otroligt lycklig precis här där jag är och den jag är med. Men ibland krymper mitt hjärta och min mage krampar ihop, som om att någon doft, ett ljud, en tanke plötsligt påminner mig om dagar, veckor, månader och år som har passerat.
Stannar upp. Funderar. Är jag där jag trodde att jag skulle vara, eller är jag någon helt annanstans? Jag vet inte. Kan omöjligt svara på för svåra frågor. Jag är någon annanstans varje dag, om inte på riktigt, så inuti.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0