Tisdag

Jag är redan en aning livrädd för dom där fyra månaderna som kommer skilja oss. 120 dagar av ensamhet? Jag vet ju hur jag är, hur jag inte kan vänta, men hur jag kan binda mig när jag vet att jag måste gå. En ocean av ingenting mitt i mellan. Jag kommer sakna dig mellan lakanen. Jag kommer sakna våra o-bråk och våra snabba beslut-high fives, som ingen ingen ingen gör bättre än oss.


Un bisoux, mon ami.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0