Fantomensdotter

 

Jag vill svara att jag har ont i magen, att jag vill gråta. Istället väljer jag att svälja, säga att det är bra. Bita ihop en dag till av alla dagar på det här året. Och nästa. Vill säga att det gör ont, att jag är ledsen, att jag inte riktigt vet vart jag ska vända mig för att det här beckmörkret som står framför mig ska hamna bakom mig.

   Men jag är för rädd. Rädd att du, någon, ska döma mig, ha åsikter och vilja förändra mig. Att du, någon, ska se ner på mig, tycka något om mig och försvinna ifrån mig. Så jag väljer att vara tyst. Bita ihop. Klä mig i mitt modiga ansikte, resa jorden runt och aldrig riktigt hitta hem, sen gå runt och låtsas som om att allt är bra. 

 

När ingenting, egentligen, är bra. 

När allt, egentligen, bara är på låtsas. 

Fast du vet inget, för jag har aldrig någonsin sagt någonting.