Fantomensdotter

Torsdagen den 1 mars 2012, 22 år gammal, så fick jag förklarat för mig att jag är perfektionist. Att jag aldrig har insett det förut. Nu faller några bitar på plats; som till exempel varför jag inte tycker om att laga mat, men jag klarar av att baka. Varför jag hatar att välja film när vi är fler som ska se. Varför jag stör mig på små små obetydliga saker som skapar osymmetri. Och när jag städar, hur jag inte bara kan "röja lite" utan ska de städas så ska hela kavalleriet in, gärna skurborstar och alla fyra ner på golvet och skrubba. Det är allt är inget. 100% eller så skiter jag i vilket. 

Jag lider nog även av en smula prestationsånget, som garanterat är kopplat till perfektionisten i mig. Och för att inse allt det här, så behövde jag få ett sammanbrott på jobbet, gråta på morgonmötet och köra snabbt hem i en svart golf för att gömma mig i några timmar. 

Ett stort tack till mannen i mitt liv som så snällt påpekade allt det här när jag själv inte förstod varför jag bröt ihop över oskyfflad snö och öppna avspärrningar. 

Från och med idag så ska jag börja jobba på det här. Sluta sträva efter omöjligheter och ge andra ansvar som faktiskt är deras och inte är mitt. För nu räcker det med att må dåligt över skitsaker!