Onsdag
Finner ingen tillflyktsort. Finner ingenstans där jag kan andas ut, sluta tänka och bara landa. Är arg överallt, hela tiden. Vill gråta men finner ingen vrå där det är tillåtet. Less på jobbet, hemmet, dagarna och människorna omkring mig. Det känns som om att jag står i ett tomt rum och skriker men alla säger emot, blir missförstådd och måste börja om igen.
Allt känns en smula meningslöst för tillfället.
Kommentarer
Trackback
