Fantomensdotter

Det är märkligt hur fort tiden går om dagarna, även om jag inte gör någonting av värde. Jag sitter mest och stirrar, funderar på livet, har lite ont i hjärtat och försöker samla tankarna som virvlar runt inuti. Jag ser hur solen flyttar sig på himmelen genom mitt fönster. Jag fryser om fötterna och har ångest.



Ibland blir inte livet så som man tänkt sig, då måste man resa sig upp och gå, börja om på noll och försöka värma frusna fötter och jaga tankarna med håv. Få rätsida och rätt sida av allting som är omkring än. Ibland behöver man resa långt för att kunna börja om, ibland behöver man bara vända sig om. Men hur ska du veta? Du som aldrig har behövt.