Fredag

Känner mig så jävla lost ibland. 
 
Går långa promenader tillsammans med vänner, där det finns tid att lyssna, och tid för mig att ventilera min tro och mina tankar. Jag berättar och pratar om det här livspusslet som jag tror på, om hur allting har en mening, och om hur ingen någonsin kan vara på fel plats vid fel tillfälle. Jag blir ivrig och upprymd och pratar högt, snabbt och gestikulerar mycket. 
   Ingen säger emot. Alla lyssnar. Och jag väntar. Väntar på att finna och förstå meningen i varje pusselbit. men just nu, just nu känner jag mig så jävla lost. Jag vet inte vad nästa pusselbit kommer att ha för betydelse, men jag vet att den är avgörande för om vägen kommer att gå åt höger eller vänster. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0