Onsdag
Jag tror jag har brutit vartenda ben i kroppen. Jag tror jag har skjutit allting framför mig ovanligt långt. Jag tror jag har blundat extra hårt. Jag tror jag har tappat någonting på vägen.
Jag tror jag har tappat allt som jag en gång trodde på.
Onsdag
Vi skrattade åt samma saker. Vi hade inte åldrats en enda dag. Och varenda gång vi ses, så funderar jag på varför vi inte ses oftare. Det finns bara en enda känsla när vi ses, och det är lycka. Fullständig lycka.
Tack för att du gör mig glad, oavsett hur jag känner mig från början.
Tisdag
Kanske kan vi fly för en stund. Kanske kan vi vända ryggen till ett tag. Kanske kan vi försvinna, om så för bara några dagar.
För att andas.
Söndag
imorgon är sista dagen.
JAG HATAR DIG.
Måndag
Jag är Jonatan i bröderna Lejonhjärta, jag ställs mot Tengil bland gröna kullar. Allt är svart, mina kläder, mitt svärd, Tengil och hans häst. Skorpan gråter, Jonatan gråter . Jag är i USA, Los Angeles. Jag träffar en vän, och bland parkbänkar kryssar vi oss fram till en scen där Ane Brun spelar, oannonserat. Jag gråter, hejdlöst.
Jag vaknar inte, samtidigt är jag medveten om känslan. Allting gör ont. Det sitter ett tryck över bröstet, jag kan inte andas, spänner varenda muskel i kroppen, jag har panik. Och jag sover. Jag vaknar av små ljud, eller när klockan ringer. Trycket sitter kvar, jag vill fortsätta gråta, men nu är jag vaken och kan inte gråta.
Lördag
Nu är jag ypperligt trött. Sist från jobbet idag, först dit imorgon. Vad gör man inte för att kunna köpa sig mer överflöd? Jag gillar tanken på hundra procents obekväm arbetstid. Jag gillar tanken på att jobba sju timmar och få betalt för fjorton. Jag gillar tanken på att få gå runt och gnola för mig själv med en telefon i fickan och leka viktig en hel dag.
När man aldrig är viktig på riktigt, är det skönt att i alla fall få låtsas att man är det ibland.
Lördag
Jag har så mycket i överflöd, och jag får aldrig nog.
Onsdag
Jag ska slå på era fingrar och skratta er i ansiktet.
Jag orkar inte med din naivitet längre. Det här är världen och här är livet. Ingen annan kommer se till att du ska överleva. Du måste göra det själv. Din bubbla är för liten. Ditt utrymme är för trångt. Du är för rädd för att bryta dig ur och möta den verklighet som du har blundat för alltför länge nu. Jag orkar inte försöka få dig att se, när du envist kniper ihop dina ögon. Jag ger upp nu.
Lycka till i det som jag kallar liv och det som du inte vet någonting om.
Tisdag
Söndag
I.
Det står saker i en bok som du fick av mig.
Jag vill ändra mig.
II.
Jag kanske är blond, blåögd och naiv,
men du är bara en enda stor lögn.
III.
Snart är jag så arg att jag säger:
- Hämta din väska när jag inte är hemma.
(Du förstår inte varför. För jag har inte förklarat.
Jag tvivlar på att det finns någonting att förklara längre.)
IV.
Du blir arg för att jag skriver det här.
Jag har ingen ork längre.
Att formulera mig. Att förlåta. Att gråta inför dig.
Orkar inte vara personlig.
V.
Jag sa att varje morgon är en ny start.
Även imorgon.
Fredag
Fredag
Torsdag
Vatten på mina presationsångest-blommor, gödning på mina räcka-till-rosor, fler vägar som måste väljas och ratas, fler beslut att fatta. Jag orkar inte, räcker inte till för allt det här. Jag är för få, är för lite, har för lite, av allt. Ingen tid, ingen kraft, ingen ork, ingen vilja.
Jag ljög idag igen. Är hemma imorgon igen. Orkar inte brottas med saker som inte existerar längre. Så jag ljög. Jag hatar det. Jag ljuger inte. Det är inte min grej. Jag ljuger sällan. Ibland måste man ljuga sig till ett bättre liv. Förlåt.
Samtidigt.
Jag måste reda ut mig själv. Allting inuti som gräver. Komma överens med hösten. Vad vill jag? Och framför allt; Vad håller jag på med?! Vad sysslar vi med?! Kan vi inte bara lägga åt sidan, sluta vara arga och ledsna. Jag har så svårt att förstå. Svårt att reda ut. Allt det här blir bara en enda röra. Jag vill inte göra det här, mot dig, mot mig, mot oss. Jag vill inte det här.
Jag blir blind när jag blir arg, jag blir döv när jag är ledsen. Och allting ramlar ut över dig. Förlåt mig. Jag ångrar mig alltid dagen efter. Jag har alltid ångest på morgonen när jag vaknar. Vill be om ursäkt. Vi måste sluta säga förlåt och be om ursäkt. Vi måste ångra oss redan innan vi säger det vi säger och gör det vi gör, för förhoppningsvis så gör vi det inte då. Förhoppningsvis så låter vi bli. Jag vet inte om jag talar för oss båda, men jag vet att jag talar för mig själv.
Det slutar alltid på samma vis.
Onsdag
det ska inte vara såhär
Vi ska inte vara arg
inte gråta
Allting är mitt fel
Förlåt
Älskade du)
Onsdag
Jag sa att jag höll på att få migrän, och gick hem. Vad skulle jag säga, att jag inte kunde andas, att mitt huvud sprängdes, att jag gick sönder inuti hela tiden, att jag höll på att börja gråta? Nej. Även om dom kanske på något vis skulle förstå, så ska dom inte veta. Och jag tror inte man får gå hem tidigare, bara för att man håller på att gå sönder.
Tisdag
Tisdag
Jag vet att du sa att jag inte skulle skriva, men nu måste jag; Kanske har du redan gått, kanske har du inte, och har du inte, kanske det är dags att göra det. På riktigt. Klippa allt, i små små bitar. Jag vet att du sa för alltid en gång i tiden, men du gick efter bara en vecka. Så jag tror inte det var någonting du menade, på riktigt. Jag tror det här kan vara på riktigt. Jag tror jag kanske måste säga det, jag tror vi kanske måste göra det. För du behöver inte mig längre.
Tisdag
vi kanske måste
Måndag
jag vill gråta men jag vet att det inte är värt det
jag vill vända mig om och gå men jag vet inte vart
jag vill hata dig och snart kanske det går
Lördag
Fredag
Mitt rum är en enda röra som jag blundar för när jag går in. Mobilräkningar, lönespecifikationer, antagningar, betyg och alla andra viktiga papper läggs på hög. Rena kläder blandar sig med det som nog borde tvättas, blandar sig så pass att allt måste tvättas. Färgskalan i mina bokhyllor ramlar isär. Blomman dör av törst medans jag bara tittar på. Det är alkohol i hela rummet och rullgardinen är neddragen, bakom finns nog ett fönster någonstans. Vinterjackan hänger kvar på kroken bakom dörren. Garderobsdörrarna går inte att stänga. Jag har pantflaskor för en hundring på mitt golv. Under sängen har nog ingen tittat på alldeles för länge. Lakanen i sängen ligger snett och faller ur, men vem bryr sig om hur kuddarna ligger. Handdukarna läggs att självtorka i ett hörn, det tar flera dagar. TVn har inte varit på på flera månader, dammet är inte längre en gäst, den bor däri. Lampan till spegeln är trasig, likaså gitarren som saknar en sträng. Ouppackade resväskor på golvet spyr ut det innehåll som än ligger kvar. Juicepaketet har jäst och svullnat upp, mineralvattnet tappat all sin kolsyra. Sladdarna ligger ihoptrasslade, som i ett ormbo, jag vet inte längre vilken som går till vad. Dom enda som är här, är damen i ramen som ser på när jag räknar plankorna i taket.
Onsdag
ni får mina tårar
ni bryter mitt hjärta så lätt mitt itu
ni får göra vad ni vill
ni får mig att gråta
otröstligt för ett tag
Onsdag
JAG ÄR TRÖTT PÅ DET HÄR SPELET. JAG BEHÖVER LITE SANNING. GANSKA MYCKET SANNING. JAG VILL HA HELA SANNINGEN FRÅN DIG. JAG VILL HA DEN NU. OM SEX VECKOR ÄR DET FÖRSENT. OM SEX VECKOR FINNS DET INGEN ÅTERVÄNDO. DU HAR SEX VECKOR PÅ DIG. JAG VET ATT DU ÄR FEG MEN JAG STRUNTAR I DET, FÖR JAG ORKAR INTE VARA DÄR LÄNGRE OM SANNINGEN ÄR EN LÖGN.
Inatt hatar jag dig.
Fan
Onsdag
Tisdag
Du säger att du är;
full av tomhet
och jag vet vad du menar
Har några saker att säga om det
ett och annat som jag tycker
Men jag måste vara varlig nu
Stryka katten medhårs och viska lugnt i ledsna öron
Jag är alltid varlig
när det handlar om dig
Försiktig och känslig och ömtålig
när det handlar om oss
Jag kan inte låta bli
När du säger att du inte förtjänar mig
kan jag ibland inte mer än att bara hålla med
för det är sant
Jag vill egentligen inte säga det här
men du är en hemsk människa
Du är elak
mot andra
men
mest mot dig själv
Du gråter
för att du får andra att gråta
så
varför inte bara sluta göra illa?
Jag vill
öppna dina ögon
visa dig konsekvenserna av ett handlande
Få dig att förstå
att man aldrig någonsin kommer undan
Man måste
brottas
med ångest och ensamhet
Du vill inte ha sällskap
men allt blir så mycket lättare när man är två
Och du säger igen att du inte förtjänar mig
och kanske du inte gör det
Men mitt hjärta har en annan tanke
och när mitt hjärta tänker
försvinner hela huvudets förnuft
Du ska veta
att oavsett vad som händer
så vet mitt hjärta bara en sak
att det älskar dig
Tre ord
Varenda gång måste jag ladda från tårna
Ladda från långt in för att våga säga
tre ord
Jag har så svårt
jag måste väga dem varenda gång
och länge
Tillslut ramlar de ut
och jag tror alltid att jag ska bli tom när jag sagt dem
Jag blir aldrig det
kanske för att det är sant
och sanning tömmer inte
ger inga konsekvenser
Du borde ta till dig det
att sanning inte tömmer
och ger inga konsekvenser
Du borde ta till dig det
Jag skulle kunna säga dem
om och om igen
hela tiden
för de tömmer inte
Men jag gör inte det
Tre ord
så mycket
inbakat
i tre ord
känslor och mer känslor
Allt är sant
oavsett vad som händer
Jag älskar dig
Tisdag
Ibland blir man
glad av så lite
Ibland måste man
hoppa högt för att se himmelen
Kanske
man missar den
ändå
Det är lustigt
att man kan skratta så man skriker
Men inte skrika så man skrattar
Och det är lättare att skratta så man gråter
än att gråta så man skrattar
Det är lustigt
att om man vänder på Paris blir det sirap
men vänder man på sirap blir det bara kladdigt
Det är lustigt
hur saker kan förändras när de hamnar upp och ner och bak och fram
Ibland blir jag
upp och ner
bak och fram
jag gråter mycket då
jag skrattar inte lika mycket
jag stirrar mycket upp i taket
jag pratar inte lika mycket
jag har plötsligt ingenting att säga
sen blir man
ner och upp
fram och bak
och undrar; hur länge kommer det vara rätt den här gången?
Oroar sig
Vill inte bli
upp och ner bak och fram
Vill inte
stirra upp i taket in i väggen inte orka
Bli tvungen att hoppa
jättehögt
för att skymta himlen minsta lilla
Och hela tiden är det natt natt natt
Oroar sig för mycket
när det är ner och upp fram och bak
Så jag missar ofta allting och plötsligt är det
upp och ner och bak och fram
igen
Kanske måste
borde sluta
oroa mig så mycket
Måste sluta
stå bredvid
och bara se på
när livet går förbi
Måste köpa en stege
komma närmare himmelen
vara närmare molnen
Inte missa den
det är så lätt hänt
